Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
GISLAUG.
No er alle burte. — — Nei, sjaa Sigmund
SE AR
SIGMUND
(stend eit bil med lutt hovud, lyfter so hovude og ser klaart og varmt
paa Hallbera. Segjer med mildt, skjelvande mæle).
Mo-o-0-r! Mo-o-o-r!. Mo-o-o0-r!
HAaLLBERA
(i glede).
Sigmund, sonen min!
(Ho vil gaa imot han. Men han sig burt. Togn).
VEGARD.
No vart de løyst upp for han. No kan me
vera trygge paa at han Sigmund hev fengi tred.
HALLBERA.
Ja, no tykkjest eg vita at Sigmund hev
fengi fred.
De er de eg hev sagt. De var andre, som
stodo bak. Daa dei luto sleppe take, daa vart
han barne mitt att.
(Togn).
VEGARD.
For augom er synt
de alle skal sanne,
at Odins vere
med ovgirleiken
de mun øse,
men aldri sone.
Ovgirleiken, »stormende lidenskabere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
