Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axlar ut ur styrhytten och stirrade så intensivt in i
tjockan, som om han kunde genomskåda den på grund
av sin viljekraft. Hans ansikte hade ett ängsligt [-ut-tr}Tck,-] {+ut-
tr}Tck,+} och det hade även den rödbrusiges. Han hade
stultat fram till relingen och stirrade lika intensivt
som kaptenen åt det håll, varifrån den osynliga faran
nalkades.
Och så hände det alltsammans — med ofattbar
hastighet. Tjockan splittrades som genom en åskvigg,
och ur densamma sköt bogen av en ångbåt, kastande
virvlar av dimma åt vardera sidan, så som Leviathan
kastar undan sjögräs med sitt tryne. Jag kunde se
deras styrhytt och en vitskäggig man, som stödd på
armbågarna lutade sig ut ur densamma. Han var
klädd i blå uniform och jag minns, att jag lade märke
till, huru prydlig och lugn han såg ut. Men detta
lugn, under dessa förhållanden, var någonting
förfärande. Han böjde sig för ödet, gick hand i hand med
detsamma och beräknade kallblodigt när slaget skulle
komma. Medan han stod där framåtlutad, kastade
han en lugn och forskande blick över oss, som om han
ville på håret beräkna kollisionspunkten, och han
tycktes icke ta den ringaste notis om att vår lots, likblek
av raseri, skrek till honom: »Jo, nu har ni gjort det
bra!»
När jag tänker tillbaka, erkänner jag, att denna
anmärkning var allt för ovedersäglig för att fordra något
svar.
»Hugg tag i någonting och håll er fast», uppmanade
mig den rödbrusige. Det var slut med hans skrävel,
och även han tycktes ha smittats av ett onaturligt lugn.
»Hör sedan på, hur kvinnorna skrika!» tilläde han but-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
