- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
11

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tert — nästan med bitterhet, som om han hade
upp-levat denna erfarenhet förut.

Fartygen stötte tillsammans innan jag hann följa
hans råd. Vi måste ha blivit träffade rakt midskepps,
ty jag såg ingenting, den främmande båten var
försvunnen från min synkrets. Martinez krängde över mycket
hårdt och man hörde ett väldigt brakande och kraschande
av timmer, som krossades. Jag kastades raklång på
det våta däcket, och innan jag kunde komma på fötter
igen, hörde jag kvinnornas skrik. Jag är säker om
att det var detta —• det mest obeskrivbara av
blod-förstelnande ljud — som hos mig väckte en panisk
förskräckelse. Jag kom emellertid ihåg livbältena, som
hade sin plats i salongen, men vid ingången dit möttes
j ag och knuffades undan av en vildt framrusande massa
män och kvinnor. Vad som hände under de närmast
följande minuterna kommer jag icke ihåg, men jag har
i tydligt minne, att jag snart därefter drog ned livbälten
från högt upp belägna hyllor, och att den rödbrusige
fäste dem omkring livet på en massa hysteriska
kvinnor. Detta minne står så tydligt och klart för mig som
någon tavla jag sett. Det var en levande tavla, och
jag kan se den nu i denna stund — de splittrade
kanterna av hålen i salongsskottet, varigenom tjockan
virvlade in i flockar — de tomma, med överdrag
försedda sittplatserna, belamrade med alla möjliga bevis
på en brådstörtad flykt: resgods, handväskor,
parasoller och överplagg — den storväxte herrn, som hade läst
min essay, omsluten av kork och smärting, fortfarande
hållande tidskriften i sin hand och med monoton
ihärdighet frågande, om jag trodde, att det var någon fara

— den rödbrusige, modigt stampande omkring på sina

ii

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free