- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
12

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

artificiella ben och hjälpande alla i sin närhet på
med livbälten — och först och sist kvinnornas
vansinniga skrik!

Det var detta skrik som mest prövade mina nerver.
Och det måste ha varit på samma sätt med den
rödbrusige, ty jag vet en annan scen, som aldrig skall
försvinna ur mitt minne. Den storväxte herrn
stoppar tidskriften i fickan på sin överrock och betraktar
nyfiket vad som försiggår. En sammangyttrad massa
av kvinnor med förvridna, färglösa ansikten och
gapande munnar skriker i skärande jämmer som en kör
av evigt fördömda, och den rödbrusige mannen står där
mörkröd av vrede, med armarna lyftade över sitt
huvud, som om han ville kasta åskviggar omkring sig,
under det han ryter: »Tyst, tyst! Vill ni tiga!»

Jag kommer ihåg, att detta uppträde avlockade mig
ett plötsligt skratt, och i nästa ögonblick märkte jag,
att även jag höll på att bli hysterisk. Ty dessa
kvinnor voro av min egen art, de liknade min mor och mina
systrar, de skälvde i dödsfruktan och ville icke dö.
Jag kommer också ihåg, att deras jämmer påminde om
svinens, då de sargas av slaktarens kniv, och jag blev
slagen av fasa vid den levande likheten i denna analogi.
Dessa kvinnor, som kunde besjälas av de mest upphöjda
känslor, av de ömmaste sympatier, gallskrekip med
vidöppna munnar. De ville leva, men de voro lika
hjälplösa som råttor i en fälla — och de skreko ut sin jämmer.

Detta fasansfulla drev mig ut på däck. Jag kände
mig sjuk, hade kväljningar, och jag satte mig på en
bänk. Jag hade en slö förnimmelse av att jag såg och
hörde män rusa av och an och uppge höga rop, under
det att de försökte fira ned båtarna. Alltsammans

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free