- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
14

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag hörde dem ropa till varandra. Och jag hörde också
ljudet av årslag. Efter en stund undrade jag över,
att jag ännu var vid liv. Jag hade icke den ringaste
känsel i mina nedre lemmar, och en förlamande kyla
nalkades hjärtat och smög sig ditin. Små vågor med
ondskefullt fräsande kammar sköljde oupphörligt över
mig och in i min mun, så att jag fick den ena
kvävnings-paroxysmen efter den andra.

Alla ljud blevo småningom otydliga, men så hörde
jag ett sista samfällt förtvivlans skri på avstånd och
visste, att Martinez hade gått till botten. Sedermera

— huru långt efteråt, det vet jag icke — kom jag åter
till sans, och jag spratt till av förskräckelse. Jag var
ensam. Jag hörde varken rop eller skrik — ingenting
annat än vågornas brusande, vilket lät hemskt ihåligt
och genljudande i dimman. Paniken bland en hel massa,
som någorlunda delar samma intressen, är icke så
fruktansvärd som paniken i ensamhet — och detta lidande
hade nu drabbat mig. Vart drevs jag av vågorna?
Den rödbrusige hade ju sagt, att tidvattnet strömmade
ut genom Golden Gate. Var jag kanske på väg ut till
oceanen? Och livbältet som höll mig uppe — skulle
det ej kunna brista när som helst? Jag hade hört
sägas, att det fanns sådana, som voro gjorda av papper
och vasstänglar, och som snart blevo genomdränkta
och förlorade all bärkraft. Jag kunde icke ta ett enda
simtag! Och där låg jag ensam och flöt — som det
tycktes, midt i en grå urtida rymd. Jag tillstår, att
jag greps av ett slags vanvett, att jag skrek lika vil dt,
som kvinnorna hade gjort, och piskade vattnet med
mina stelnade händer.

Huru länge detta tillstånd varade, har jag ingen

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free