- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
25

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sega, men som hos honom med hans grova växt
närmast förde tanken på någon ny art gorilla. Icke som
om hans utseende för övrigt på minsta sätt påminde
om gorillans. Vad jag nu söker beskriva är mannens
styrka i och för sig själv, någonting nästan skilt från
hans fysiska skepnad. Det var en sådan styrka, som
vi tänka oss i förbindelse med primitiva ting, med
vilda djur och sådana varelser, som vi föreställa oss
att våra i träden boende urbilder ha varit — en vild
och grym styrka, som äger liv i sig själv, ett liv som
har förmåga att röra sig, själva grundstoftet, varav
de många livsformerna ha blivit bildade — med andra
ord: det liv, som gör, att ormens kropp slingrar sig,
sedan hans huvud är avhugget och ormen, som sådan,
är död — eller det som finns kvar hos ett formlöst
stycke kött av sköldpaddan och kommer det att
skälvande draga ihop sig vid beröringen av ett finger.

Sådant var det intryck jag fick av styrkan hos denne
man, som gick där av och an. Hela hans hållning var
fast och stadig, stegen jämna och säkra. Minsta
rörelse av någon muskel — från höjningen på axlarna till
läpparnas sammanslutning kring cigarren — utvisade
oemotståndlig kraft och tycktes härröra från en
omåttlig, översvallande styrka. Men ehuru denna styrka
genomträngde varje hans företag, tycktes den endast
vara ett tillkännagivande om en ännu större, som låg
gömd inom honom, slumrande och endast rörande på
sig då och då, men som när som helst kunde vakna
upp, rasa och sprida fördärv likt ett retat lejon eller
en ursinnig storm.

Kocken stack ut huvudet genom dörren till sin
kabyss och grinade uppmuntrande åt mig, under det

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free