Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En — vad?» frågade Ulv Larsen med säreget mild
ton, som om han vore alldeles överväldigad av
nyfikenhet att få höra det outtalade ordet.
Ynglingen tvekade, men så lade han band på sig.
»Ingenting, sir. Jag tar tillbaka mina ord.»
»Och därmed har du bevisat, att jag hade rätt.»
Han log ett belåtet leende. »Huru gammal är du?»
»Nyss fyllt sexton, sir.»
»Det är lögn. Du har redan passerat de aderton.
Storväxt för de åren, har muskler som en häst. Packa
ihop dina grejor och gå för ut till skansen. Du är
roddare nu. Befordrad, förstår du?»
Utan att invänta ynglingens medgivande av denna
förändring, vände sig kaptenen till den som just hade
slutat det hemska arbetet att sy in liket. »Har ni
någon kunskap i navigation, Johanson?»
»Nej, sir.»
»Nå, det gör detsamma — ni är nu i alla fall styrman.
Flytta edra saker till styrmanshytten.»
»Ja, ja, sir!» svarade Johanson gladt och begav sig
för ut.
F. d. skeppspojken hade emellertid icke rört sig ur
fläcken.
»Vad väntar du på?» frågade Ulv Larsen.
»Jag har inte mönstrat på som roddare, sir», ljöd
svaret. Jag mönstrade på som skeppspojke. Och
jag har inte lust att bli roddare åt någon av jägarne.
»Tag dina saker med dig och gå för ut.»
Denna gång var Ulv Larsens befallning
skräckinjagande imperatorisk. Ynglingen blängde bistert på
honom, men han rörde sig icke.
Nu kom ett nytt utbrott av Ulv Larsens förfärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
