Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att jag såg honom, rakt i ögonen. Jag hade sett,
hum ohyggligt han hade behandlat skeppspojken och
jag visste, att detsamma, eller kanske ännu värre,
skulle vederfaras mig — och så utförde jag en handling,
som jag anser för den djärvaste jag företagit under hela
mitt liv. Jag rusade fram till relingen, viftade med
armarna och skrek:
»Lady Mine, ohoj! Tag mig med. Tusen dollars,
om ni för mig i land!»
Jag väntade och betraktade ivrigt två män, som
stodo vid ratten. Den ene av dem skötte styrningen.
Den andre lyfte en megafon till munnen. Jag vände
icke på huvudet, fastän jag varje ögonblick väntade
ett dödande slag från vilddjuret bakom mig.
Slutligen, efter ett tidsförlopp i mitt tycke så långt som
århundraden, var det mig omöjligt att längre uthärda
själsspänningen. Jag såg mig om. Han hade icke
rört sig ur fläcken. Där stod han i samma ställning
som förut, lätt vaggande vid fartygets rullning och
sysselsatt med att tända en ny cigarr.
»Vad står på? Någonting på tok?»
Så ljöd ropet från Lady Mine.
»Ja!» skrek jag tillbaka med mina lungors hela kraft.
»Det gäller liv och död! Tusen dollars om ni för mig
i land!»
»Mitt folk har supit för mycket dålig whisky i Frisco!
skrek Ulv Larsen strax efteråt. »Den här» —■ han
visade på mig med sin tumme — »fantiserar som bäst
om havsormar och markattor.»
Mannen på Lady Mine skrattade till svar i
megafo-nen. Och lotskuttern ilade förbi.
»Ja, ta fan ur kroppen på honom bara!» ljöd det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
