Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men Ulv Larsens voro glatta, kalla och gråa som
havet självt.
»Nå?»
»Ja!» svarade jag.
»Säg: ja, sir!»
»Ja, sir», upprepade jag.
»Vad heter ni?»
»Van Weyden, sir.»
»Ert förnamn?»
»Humphrey, sir — Humphrey van Weyden.»
»Er ålder?»
»Trettiofem, sir.»
»Det är bra. Gå till kocken, så får ni veta, vad ni
har att göra.»
Och sålunda gick det till, att jag kom i ofrivillig
tjänstgöring hos Ulv Larsen. Han var starkare än
jag, det var alltsammans. Men det föreföll mig då
mycket overkligt, och när jag nu tänker tillbaka på
det, förefaller det icke mindre overkligt. Det skall
alltid stå för mitt minne som någonting vidunderligt
och ofattbart, som en ohygglig mardröm.
»Vänta! Gå inte än.»
Jag stannade hörsamt på väg till kabyssen.
»Kalla hit manskapet, Johanson! Nu, sedan vi ha
allting klarerat, ska vi hålla begravning och laga att
däcket blir fritt från onyttigt bråte.»
Medan Johanson purrade vakten därnere, lade ett
par matroser på kaptenens befallning det i segelduk
insydda liket på en skeppslucka. På båda sidor av
däcket voro en rad små båtar fastgjorda vid relingen
med uppåtvänd botten. En del av manskapet lyfte
upp luckan med dess dystra börda, bar den över åt
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
