Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfångade jag då och då en skymt av mitt ansikte,
spöklikt blekt och förvridet av smärta. Alla måste
ha sett hur jag pinades, men ingen sade ett enda ord
därom eller tog minsta notis om mig, så att jag kände
mig nästan tacksam mot Ulv Larsen, då han efteråt,
— medan jag förrättade diskningen — sade till mig:
»Bry er inte om det där skräpet! Sådant blir ni
van vid med tiden. Om ni också blir en smula
ofärdig, så lär ni er i alla fall på samma gång att gå på
egna ben. Det där är väl vad ni kallar en paradox,
eller hur?» tilläde han.
Han såg belåten ut, då jag nickade och gav det
vanliga svaret: »Ja, sir.»
»Förmodar att ni har en smula insikter i bokliga
ting? Vad? Nå, det är bra! Jag skall tala med
er någon gång.»
Och utan att bekymra sig om mig vidare, vände han
mig ryggen och gick upp på däck.
När jag slutat alla mina ändlösa sysslor om
kvällen, skickades jag att sova på mellandäck, där jag
lagade i ordning en anspråkslös koj åt mig. Jag var
glad att slippa ifrån den avskyvärde kockens närhet
och få lägga mig. Till min förvåning hade kläderna
torkat på kroppen, och jag märkte inga tecken till
förkylning, varken efter den sista pärsen eller efter
mitt långvariga uppehåll i vattnet vid Martinez’
undergång. Under vanliga förhållanden skulle jag, efter
allt vad jag hade utstått, varit redo för sjukbädden
och behövt en skolad sköterska.
Men mitt knä plågade mig förskräckligt. Efter
vad jag kunde se var knäskålen bräckt, och en kant
av densamma stack upp midt i svullnaden. Medan
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
