- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
59

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

präktigt han springer!» hörde jag honom, skrika efter
mig. »Kom igen hit, ni stackars lilla morsgris —
jag ska inte göra er något ondt — nej, det ska jag
verkligen inte.»

Jag vände om och jag fortsatte mitt arbete — och
så var denna episod avslutad för tillfället, ehuru den
skulle fortsättas sedermera. Jag dukade
frukostbordet i kajutan och passade upp på jägarna och
befälet klockan sju. Stormen hade tydligen saktat sig
under natten, ehuru det ännu gick hög sjö och blåste
hårdt. Segel hade satts under morgonvakten, så att
Ghost nu flög framåt med dem alla tillsatta, utom bägge
toppseglen och jagaren. Men jag hörde samtalet vid
bordet, att dessa tre segel skulle sättas till strax efter
frukosten. Jag hörde också, att Ulv Larsen var ivrig
att begagna sig av stormen så mycket som möjligt,
emedan den drev honom åt sydväst till den del av
oceanen, där han väntade att råka på de nordvästliga
pas-sadvindarna. Med denna stadiga vind hoppades han
sedan kunna tillryggalägga största delen av vägen till
Japan, göra en krökning söderut inåt tropikerna och
sedan åter styra kurs mot norr, då han nalkades Asiens
kust.

Efter frukosten fick jag göra en ny obehaglig
erfarenhet. Då jag hade slutat diskningen, rensade jag
kaminen i kajutan och bar askan upp på däck för att
slå ut den. Ulv Larsen och Henderson stodo i
närheten av ratten inbegripna i ett ivrigt samtal.
Johanson skötte styrningen. Då jag kom gående upp
till lovart, såg jag honom plötsligt göra en rörelse på
huvudet, som jag endast tog för en hälsning. Han
ville emellertid ge mig en vink att kasta ut askan i lä.

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free