- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
76

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som de voro vid arbete. Naglarna svartnade och
huden hade redan blivit impregnerad med smuts,
som icke ens gick att få bort med skurborste. Så fick
jag blåsor på händerna i långa banor, och på ena
underarmen hade jag ett stort brännsår, som jag hade
fått därigenom att jag en gång då fartyget gjorde en
häftig rullning förlorade balansen och slog emot den
heta järnspiseln. Och mitt knä var fortfarande ondt.
Svullnaden hade icke lagt sig och knäskålen stack upp
som förut. Att linka omkring med det från morgon till
kväll lände icke till någon förbättring. Vad jag behövde
var stillhet och vila, om det någonsin skulle bli bra igen.

Vila! Aldrig förr hade jag vetat den rätta
betydelsen av detta ord. Jag hade vilat hela mitt liv utan
att veta det. Men om jag nu kunde få sitta stilla en
halvtimme och göra ingenting, icke ens tänka, så skulle
jag anse detta som det behagligaste i världen. Å
andra sidan vidgas ju min kännedom om livet. Jag
skall härefter vara i stånd att uppskatta
arbetarklassens liv till vad det är värdt. Jag kunde icke
drömma om att arbetet var någonting så förskräckligt.
Från klockan halv sex på morgnarna till tio på
aftnarna är jag slav åt min omgivning och har icke ett enda
ögonblick för mig själv utom dem, som jag möjligen
kan stjäla mig till mot slutet av andra
eftermiddagsvakten. Om jag blott en enda minut står och ser
på hur vågorna glittra i solskenet, eller hur någon av
matroserna klättrar upp till gaffeltoppseglen eller
ger sig av utåt bogsprötet, kan jag vara säker på om
att få höra den förfärliga rösten ropa: »Kom genast

hit han, Hump! Inte stå och dröna! Jag har allt
ögonen på honom!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free