- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
79

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fullt han spände sina muskler, där han fasthöll detta
krampaktiga grepp för livet. Seglet tömdes på vind
och gaffeln svängde midskepps. Fallet slaknade, och
fastän alltsammans skedde mycket raskt, kunde jag
se dem svikta under hans kroppstyngd. Så svängde
gaffeln helt plötsligt åt sidan, det stora seglet gav ett
slag med dånet av ett kanonskott, och de tre raderna
revsejsing smattrade mot segelduken som en
muskötsalva. Harrison höll sig fast och följde med på den
svindlande färden genom luften. Men färden tog ett
plötsligt slut. Fallet spändes med blixtlik snabbhet.
Det var detsamma som pisksnärtens slag för flugan.
Det krampaktiga greppet lossnade. Han hade släppt
med sin ena hand. Den andra höll sig förtvivlat
kvar för ett ögonblick, men gjorde sedan på samma
sätt. Kroppen slängde utåt och nedåt, men han
lyckades på något sätt hålla sig fast med benen och hängde
kvar med huvudet nedåt. Genom ett raskt
bemödande lyckades han åter få tag i fallet med sina händer,
men det dröjde en lång stund innan han hade återtagit
sin förra ställning. Och där hängde han nu — en
ömkansvärd syn!

»Jag kan slå vad, att han inte har någon vidare aptit
på kvällsvard», hörde jag Ulv Larsens röst säga. Det
trängde till mina öron från andra sidan om kabyssen.
»Akta er för att stå midt under honom, Johanson!
Pass på —• där kommer det.»

Harrison var verkligen mycket sjuk — som då
människor ä’ sjösjuka — och en lång stund höll han fast
vid sitt vingliga stöd utan det minsta försök att röra
sig. Johanson fortfor likväl att oupphörligt brutalt
uppmana honom till att fullgöra sitt arbete.

79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free