- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
81

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag, som förut hade levat utanför världsvimlets
kretslopp, hade aldrig kunnat drömma om att arbete
utfördes på sådant sätt. Ett människoliv hade alltid
förefallit mig som någonting särskilt heligt: här

räknades det däremot för ingenting, det var endast
en faktor i kommersiell aritmetik. Jag måste
emellertid tillägga, att själva besättningen härvidlag
röjde mera mänskliga känslor, vilket bevisas genom
Johnsons beteende. Men deras befäl däremot —•
jägarna och kaptenen —■ voro likgiltiga ända till
hjärtlöshet. Att Standish protesterade kom sig uteslutande
därav, att han icke ville förlora sin roddare. Hade
Harrison varit någon annan jägares roddare, så skulle
han, liksom denne, snarare haft roligt åt uppträdet.

Men jag återvänder till Harrison. Johanson måste
skymfa och kommendera den stackars gossen i fulla
tio minuter, innan han åter fick honom i gång. Efter
en stund kom han ut på nocken, där han satte sig
gränsle över själva gaffeln och hade bättre utsikt
att kunna hålla sig fast. Han gjorde skotet klart och
skulle så vända om längs fallet till masten. Vägen
sluttade nu en smula. Men nu var det slut med hans
mod. Huru osäker hans nuvarande ställning var,
tycktes han likväl vara ovillig att utbyta den mot det
ännu osäkrare tillbakaskridandet utmed fallen.

Han kastade en blick utåt den väg han måste
passera, och sedan såg han ned på däck. Hans ögon voro
vidöppna och stirrande, och han darrade häftigt.
Aldrig har j ag sett ett människoansikte till den grad
präglat av fruktan. Johanson skrek förgäves till honom,
att han skulle komma ned. Varje ögonblick kunde
han befara att slungas ned från gaffeln, men skräm-

81

Varg-Larsen. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free