Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som borde tillkomma en man, den där var född att
intaga en värdig ställning i livet, skulle ha varit
kväljande, om de icke hade varit så löjliga. Min närvaro
ignorerade han fullständigt, och jag tror nästan, att
han var ur stånd att kunna se mig. Hans ljusa, matta
ögon rullade rundt, men vilka ljuvliga syner de sågo,
det var mig förborgat.
»Gå efter korten, Hump», befallde Ulv Larsen, då
de satte sig vid bordet. »Och tag sedan hit cigarrer
och whiskyn, som står i min hytt.»
Jag kom tillbaka med dessa saker lagom för att få
höra kocken ge åtskilliga vinkar om att det egentligen
var någonting mystiskt med honom —• att han visst var
en gentlemans son, som hade kommit vilse i livet, eller
någonting i den vägen. För resten var han också
penningkarl, hade betalt för att han höll sig borta från
England. »Riktigt bra betalt, sir», förklarade han,
»så bra betalt, att jag aldrig behöver vara utan pengar.»
Jag hade tagit fram vanliga glas, men Ulv Larsen
rynkade ögonbrynen, skakade på huvudet och gav
mig ett tecken att byta ut glasen mot tumlare. Dessa
ifyllde han till två tredjdelar med whisky — »en
gentlemans dryck», förklarade Thomas Mugridge. Och
så klingade de med sina bägare och beredde sig att
spela »nap», tände sina cigarrer och började blanda
och ge.
De spelade om pengar. Betarna växte. De drucko
whisky, tömde buteljen, och jag fick gå efter mer.
Jag vet icke, huruvida Ulv Larsen fuskade eller ej
— någonting som han mycket väl kunde vara i stånd
att göra — men han vann oupphörligt. Kocken måste
gång på gång gå in till sig efter pengar. För varje
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
