Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner mig så, som jag är känd i allmänhet. Ilan kallar
mig ’ Ulven’.»
»Ni är ett slags monstrum», fortsatte jag djärvt,
»en Caliban, som har grubblat över Setebos, och som
på lediga stunder handlar som ni gör av idel nyck.»
Hans panna mörknade vid min allusion. Han
förstod den icke, och jag fick genast veta, att han icke
hade läst denna dikt.
»Jag håller just på att läsa Browning», sade han,
»och han är ganska seg. Jag har inte kommit långt
och vet knappt var jag är hemma.»
Jag vill nu endast säga, att jag hämtade boken från
hans hytt och läste »Caliban» högt. Ulv Larsen var
förtjust. Detta primitiva sätt att resonera och att
se på allt förstod han fullkomligt. Han avbröt mig
oupphörligt med kominentarier och kritik. När jag
slutade hade han gått igenom dikten både för andra
och tredje gången. Vi fördjupade oss i en diskussion
— filosofi, vetenskap i allmänhet, evolutionslära,
religion. Hans uttalanden vittnade om en självlärd
mans bristande noggrannhet, men också om ett
primitivt sinnes säkerhet och omedelbarhet. Styrkan
av hans resonemang låg just i dess enkelhet, och i
hans materialism låg mycket mera kraft än i Charley
Furuseths sinnrikt invecklade bevisföring i samma
väg. Detta får nu icke förstås så, som om jag —■ den
avgjorde och, som Furuseth brukade säga,
tempera-mentale idealisten — skulle kunnat bli övertygad
genom hans resonemang, men Ulv Larsen stormade alla
mina hållpunkter med en kraft, som ingav respekt,
om den också icke kunde ändra min övertygelse.
Tiden gick. Det var strax tid att äta kväll och
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
