Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offer för ett par ögonblick. Med ett av sina
ohyggliga språng stod han vid min sida och slungade mig
till kajutans avlägsnaste vrå.
»Ett livsfencmen, Hump», förklarade han. »Stanna
kvar och se på! Ni kan samla iakttagelser rörande
själens odödlighet. Och ni vet ju, för resten, att vi
inte kunna göra Johnsons själ någon skada. Det är
bara den förgängliga kroppen vi kunna fördärva.»
Mig föreföll det som sekler — men kanske var det
icke mer än tio minuter som det ohyggliga uppträdet
pågick. Ulv Larsen och styrmannen misshandlade
sitt stackars offer med förenade krafter. De slogo
honom med knytnävarna, de sparkade honom med sina
tunga skor, de kastade honom till golvet och r}Tckte
upp honom igen för att kasta omkull honom på nytt.
Hans ögon voro igensvullna, så att han icke kunde se,
och blodet strömmade ur hans öron, hans näsa och
mun, så att kajutan såg ut som en slaktarbod. Då
han icke längre kunde resa sig, fortforo de att slå och
sparka honom där han låg.
»Sakta er nu, Johansen — sakta er», sade Ulv
Lar-sen slutligen.
Men vilddjuret inom styrmannen hade vaknat, och
Ulv Larsen måste knuffa honom undan genom en
rörelse bakåt med armen. Denna knuff tycktes vara
ganska lätt, men den slungade likväl Johansen bakåt
så plötsligt som en kork flyger ur en butelj, och han
slog huvudet mot skottet med ett kraschande ljud.
Han föll halvt medvetslös på durken, andades tungt
och blinkade idiotiskt, men reste sig efter några
sekunder.
»Öppna nu dörrarna, Hump!» befallde Ulv Larsen.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
