Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katolska exkommunikationer. Han gick igenom en
hel skala av anklagelser och höjde sig till en sublim,
nästan gudomlig vrede, varefter han av ren
utmattning sjönk ned till det grövsta och oanständigaste
o vett.
Han rasade som i vanvett. Hans läppar fläckades
av skummande fradga, och allt emellanåt höll han på
att kvävas, det gurglade i hans strupe och orden blevo
obegripliga. Och under allt detta stod Ulv Larsen
lugn och passiv, stödd mot sin armbåge och såg ned på
Leach med intensiv nyfikenhet. Detta vilda utbrott
hos ett jäsande ämne, detta trots, denna oerhörda
revolt hos en rörlig materia förbluffade och intresserade
honom.
I varje ögonblick väntade jag — och väntade vi alla
— att han skulle störta sig över den djärve ynglingen
och krossa honom. Men det tycktes icke falla honom
in. Cigarren slocknade, men Ulv Larsen stod där
fortfarande tyst och stirrade nyfiket på Leach.
Ynglingen hade arbetat sig upp till en ren extas av
vanmäktig raseri.
»Svin! Svin! Svin!» skrek han av alla krafter.
»Varför kommer du inte ned och dödar mig, din
mördare? Gör det! Jag är inte rädd. Och här finns
ingen som hindrar det. Mycket bättre att vara död
och utom räckhåll för er än att vara vid liv och i edra
klor! Kom bara, usling! Döda mig! Döda mig!
Döda mig!»
Just i den stunden fördes Thomas Mugridge av sin
irrande själ fram på skådeplatsen. Han hade stått
och lyssnat i kabyssdörren, men nu trädde han fram
helt ostentativt och kastade något avskräde över re-
145
Varg-Larsen. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
