- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
154

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hur skulle det kunna bli bra, det frågar jag? Nej,
jag ä’ född till bara lidande och sorg. Jag ha’ haft
mera lidanden än tio andra, det ha’ jag. På sjukhus
ha’ jag lega’ långa tider. Jag låg i feber i Aspinwall,
i Havana och i New-Orleans. Jag va’ nära att dö av
skörbjugg och mitt kött ruttna’ bort under sex
månaders tid i Ba.rbadoz. I Honolulu fick jag
smittkopporna, bröt bägge benen av mej i Shanghai, låg i
lunginflammation i Unalaska och fick tre revben inslagna
och alla mina inälvor omskakade i San Francisco.
Och nu ä’ jag här. Se på mej! Se på mej! Han ha’
sparka mina revben lösa från ryggraden igen. Jag
kommer att hosta blod före kvällen. Hur skulle det
kunna bli bra för mej, det vill jag fråga? Vem skulle
styra om det? Gud, kanske? Å, han måste hata
mej riktigt grundligt, eftersom han laga’ så, att jag
kom med i den här usla världen!»

Hans jämmer över sitt öde fortfor under en timme
eller mer; sedan återtog han sitt arbete, linkande och
pustande och med ögonen lysande av ett djupt hat
mot alla skapade ting. Hans diagnos var emellertid
korrekt, ty han fick oupphörliga anfall, varunder han
kräktes blod och led svåra smärtor. Men det tyckes
verkligen som om Gud, efter vad han sade, hatade
honom för mycket för att låta honom dö, ty han blev
småningom bättre till kroppen och på samma gång
ondskefullare än någonsin.

Flera dagar gingo innan Johnson släpade sig upp
på däck och lamt återtog sitt arbete. Han var ännu
sjuk, och flera gånger såg jag honom med stor möda
klänga sig upp till ett toppsegel eller sjunka ihop
med plågad uppsyn, då han stod vid ratten. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free