- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
159

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min stol och se på, och känna mig tacksam för att jag
har en mor och en hel rad systrar.

Vilket allt har väckt undrande tankar hos mig. Var
finnas mödrarna till detta dryga tjogtal män ombord på
Ghost? Det förefaller mig onaturligt och ohälsosamt
att män äro totalt skilda från kvinnligt sällskap och
gå ensamma genom världen. De måste oundvikligt bli
råa och förvildade på det sättet. Männen i min
omgivning borde ha hustrur, systrar och döttrar — då
skulle de vara i stånd att hysa milda, ömma och
med-lidsamma känslor. Men ingen av dem är gift.
Under åratal har ingen av dem varit i beröring med
någon god kvinna eller kunnat erfara det
välsignelse-bringande inflytande, som oemotståndligt utstrålar
från en sådan varelse. Det finns ingen jämvikt i
deras liv. Deras maskulina natur, som i sig själv är
så brutal, har blivit utvecklad över hövan. Och den
andra, andliga sidan av deras natur har blivit
dvärg-artad —■ rent av stympad.

De utgöra ett sällskap celibatister, som hårdt slipas
under umgänget med varandra, och ined varje dag
bli de alltmera hårdhjärtade genom denna slipning.
Det tycks, som om de vore ett halvt djuriskt och halvt
mänskligt släkte, en ras för sig, hos vilken det icke
existerar något kön —• som om de kläcktes ut av
solvärmen liksom sköldpaddans ägg, eller hade fått liv
på annat hemlighetsfullt sätt — som om de i alla sina
dagar skulle fräta in sig i brutalitet och ondska, för
att slutligen dö lika fattiga på kärlek som de ha levat.

Den nya riktning, mina tankar nu hade tagit, gjorde
mig nyfiken, och jag talade i går kväll med Johansen

— de första överflödiga ord, med vilka lian har bevär-

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free