Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skall aldrig glömma detta samtal. De nyss
anförda orden voro de sista jag hörde honom uttala.
Kanske voro de också de sista, som gingo över hans
läppar. — Då jag skulle gå ned och lägga mig, tyckte
jag, att där var alldeles för kvavt. Det var en lugn
natt. Vi hade nu kommit ifrån passadvindarna och
Ghost gjorde ej mer än ett knop i timmen. Jag
svepte en filt om mig, tog en kudde under armen och
gick upp på däck.
Då jag gick fram mellan Harrison och nakterhuset,
som stod på kajuttaket, märkte jag, att han låg drygt
tre streck från kursen. Jag trodde, att han hade
somnat och ville bespara honom förebråelser eller än
värre, och därför tilltalade jag honom. Men han sov
icke. Hans ögon voro vidöppna. Han tycktes
emellertid vara mycket förvirrad och var knappt i stånd
att svara mig.
»Vad är det åt er?» frågade jag. »Är ni sjuk?»
Han skakade på huvudet, drog en djup suck, som
om han höll på att vakna, och andades sedan
regelbundet. »Det är bäst att ni kommer tillbaka till kursen»,
sade jag bannande.
Han drejade på ratten, och jag såg kompassen sakta
gå över till N. N. V., varpå den stadgade sig efter
några lätta dallringar.
Jag tog på nytt tag i mina sängkläder och beredde
mig att gå vidare, då någonting, som rörde sig, väckte
min uppmärksamhet, och jag stirrade bortåt relingen
akterut. En kraftig hand, från vilken vattnet
droppade, hade gripit tag i den. Strax därefter syntes
maken till denna hand tätt invid. Jag stod som
fast-rotad vid däcket och stirrade ditåt. Vad var det för
161
Varg-Larsen. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
