Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kommer!» ropade jag upp till Latimer.
»Nej, det gör ni inte!» skrek Kelly och ställde sig
mellan mig och trappan, med sin högra hand lyft mot
mig som en klo. »Ni förbannade lilla spion! Jag
ska tysta munnen på er.»
»Låt honom gå!» befallde Leach.
»Aldrig i livet», ljöd det förbittrade svaret.
Leach rörde sig inte ur fläcken, där han satt på
kanten av sin koj.
»Låt honom gå, säger jag», upprepade han. Men
den gången var hans röst hård och sträv.
Irländaren tvekade. Jag beredde mig att gå förbi
honom, och han vek undan. När jag kom till trappan
vände jag mig om och såg på den krets av brutala och
illvilliga ansikten som stirrade på mig i halvdunklet.
Och jag kände plötsligt mitt bröst svälla av ett djupt
medlidande. Jag kom ihåg Cookys sätt att se saken.
Vad Gud måste hata dem, för att de skulle bli så
förpinade!
»Jag har varken sett eller hört någonting alls, det
kan ni lita på», sade jag lugnt.
»Han ä’ en hederlig man, det ska jag säja er», hörde
jag Leach förklara, medan jag gick uppför trappan.
»Och han tycker inte bättre om gubben, han, än ni
eller jag.»
Jag fann Ulv Larsen väntande på mig i kajutan,
sårig och blodig. Han tog emot mig med ett av sina
besynnerliga leenden.
»Kom — här finns arbete för er, doktor. Det ser
ut, som om ni skulle få ganska ansträngande praktik
under den här resan. Jag vet inte vad det skulle ha
blivit av Ghost utan er, och om jag bara kunde hysa
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
