Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Känn på dem!» kommenderade han.
De voro hårda som järn. Och jag såg också, att
hela hans kropp hade omedvetet raskt dragits ihop i
stram spänning —• att musklerna lätt krympte
samman kring länderna, utmed ryggen och över axlarna
—• att hans armar höjdes, under det att hans muskler
sammandrogos, och att fingrarna kröktes, så att
händerna liknade rovfågelklor. Till och med ögonen hade
ändrat uttryck, de lyste av en vaksamhet, en
beräkning och en glöd, som endast kan framkallas under
strid.
»Fasthet och jämvikt», sade han, och i samma
ögonblick släppte han efter spänningen och lät kroppen
sjunka tillbaka i vila. »Fötter, med vilka jag kan
klösa mig fast i marken, ben att stå på och till hjälp
vid motstånd, medan jag med armar och händer,
tänder och naglar arbetar på att döda och undgå att
dödas. Ändamål? Utilitet är rätta ordet.»
Jag inlät mig icke på några argument. Jag hade
nyss sett för mina ögon det primitiva rovdjurets
mekanism, och jag hade fått ett lika mäktigt intryck
därav, som om jag hade skådat maskineriet på ett
stort atlantiskt krigsskepp.
I betraktande av stridens våldsamhet nere i skansen,
var det förvånande, att han ej hade fått värre skador,
och jag smickrar mig med, att jag förband dem rätt
skickligt. Med undantag av några djupa sår var allt
det övriga endast kontusioner och skrubbsår. Men
det slag, som han hade fått innan han gick överbord,
hade klyvt hans huvuds vål flera tum. Efter hans
anvisning rengjorde och hopsydde jag detta sår,
sedan jag först hade rakat bort håret från sårets bägge
177
Varg-Larsen. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
