- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
181

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den situation än var, vari jag befann mig — en
landkrabba som befälhavarens närmaste man på ett
fartyg — skötte jag emellertid min syssla oklanderligt,
och under denna korta tid var jag stolt över mig själv,
och jag lärde mig tycka om fartygets rörelser under
mina fötter, medan Ghost gungade norr- och västerut
över det tropiska havet till den lilla ön, där vi skulle
fylla våra vattenkärl.

Men min lycka var icke oblandad. Den var
komparativ — en period av mindre lidande, inskjuten mellan
ett förflutet med stora lidanden och en framtid med
stora lidanden. Ty vad besättningen angick, så var
Ghost ett helvete av värsta sort. De hade varken rast
eller ro. Ulv Iyarsen hade noga debiterat dem för
attentatet mot hans liv och den misshandling, han
hade undergått i skansen —• och morgon, middag
och kväll och för övrigt hela dygnet igenom ansträngde
han sig att göra livet outhärdligt för dem.

Han kände mycket väl till små sakers stora
betydelse, och det var genom små saker han höll dem i
arbete, tills de nästan nådde vanvettets gräns. Jag
har sett Harrison kallad upp ur sin koj för att ställa
en målarborste på dess rätta plats, och bägge de
uttröttade vaktema väckas ur sin sömn för att följa
honom och se till, att det blev gjort. Detta var nu
visserligen en småsak, men när det multipliceras med
tusen sinnrika påhitt av samma slag, kan man lätt
tänka sig sinnesstämningen nere i skansen.

Naturligtvis hördes där mycket knot, och små
utbrott inträffade allt emellanåt. Slag föllo, och bland
besättningen var det ständigt två eller tre, som måste
sköta skador, vilka tillfogats dem av det odjur i män-

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free