- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
182

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niskohamn, som var deras herre och husbonde.
Myteri var omöjligt på grund av den arsenal av vapen,
som hopats på mellandäck och i kajutan. Leach och
Johnson voro särskilt offer för Ulv Larsens sataniska
lynne, och det uttryck av djup melankoli, som hade
lagt sig över Johnsons ansikte och i hans ögon, skar
mig i hjärtat.

Leach var helt annorlunda. Det fanns för mycket
vilddjursnatur hos honom. Han tycktes vara besatt
av ett omåttligt raseri, som ej gav rum åt någon sorg.
Han gick med läpparna ständigt förvridna till
morr-ning, och så snart han fick se Ulv Larsen, gav hans
vrede sig luft i ett hemskt och hotande ljud — som
jag tror helt omedvetet. Jag har sett honom följa
Ulv Larsen med ögonen som ett djur ser efter sin
vak-tare, och under tiden hördes djupt från hans strupe
det djuriska morrandet, som sedan trängde vibrerande
fram mellan hans sammanbitna läppar.

Jag kommer ihåg en gång, då jag midt på ljusa
dagen uppe på däck lade min hand på hans axel för
att ge honom en befallning. Han stod med ryggen
vänd åt mig, och vid första beröring av min hand
tog han morrande ett hopp rakt upp i luften och bort
från mig. Han vände på huvudet under hoppet —
hade trott, att det icke var jag, utan den han hatade.

Såväl han som Johnson skulle ha dödat Ulv Larsen
vid första tillfälle, men detta tillfälle kom aldrig.
Därtill var Ulv Larsen för klok, och för övrigt hade de
inga lämpliga vapen. Blotta knytnävarna räckte
icke till. Oupphörligt var det krakel mellan Ulv
Larsen och Leach, som alltid tog igen som en vildkatt
med tänder, naglar och knytnävar, och slutligen låg

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free