- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
183

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utmattad eller medvetslös på däck. Och han hade
aldrig någonting emot att slåss på nytt. Det
djävulska hos honom utmanade det djävulska hos Ulv
Larsen. Det behövdes blott, att de samtidigt
in-funno sig på däck, för att de genast skulle rusa ihop,
svärjande, morrande och överfallande varandra med
hugg och slag, och jag har mer än en gång sett Leach
kasta sig över Ulv Larsen utan någon direkt anledning.
En gång slungade han sin tunga slidkniv mot Larsen,
och kniven susade förbi dennes hals på en tums
avstånd. En annan gång slungade han ned en märlspik
från salningen. Det var svårt att göra ett sådant
kast på ett rullande fartyg, men den skarpa spetsen
av järnet, som skar sjuttiofem fot genom luften, flög
tätt förbi Ulv Larsens huvud, då han kom uppför
kajuttrappan, och trängde mer än två tum djupt in i
det solida däcket. Och återigen en annan gång hade
han stulit sig in på mellandäck och satt sig i besittning
av ett laddat skjutvapen, varefter han just stod i
begrepp att rusa upp på däck med bössan i hand, då
han övermannades och avväpnades av Kerfoot.

Jag undrade ofta, varför Ulv Larsen icke dödade
honom och därmed gjorde ett slut på bråket. Men
han skrattade bara och tycktes ha roligt åt det.
Antagligen låg det en viss retelse i deras förhållande,
ungefär av samma slag som de män måste känna, vilka
njuta av att ha blodtörstiga djur till favoriter.

»Det ger spänning åt livet», förklarade han för mig,
»då en annans liv lägges i ens hand. Människan är
född spelare, och livet är den högsta insats hon kan göra.
Ju större chanser, desto större spänning. Varför
skulle jag neka mig nöjet att driva Leach’s själ till

183

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free