Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bördan av sin egen tyngd. Alla de andra voro buttra
och tysta. En gång fann jag Kelly sittande
hopkrupen på läsidan om skanskappen med huvudet lutat
mot sina knän och armarna lagda i kors över huvudet
— en ställning, som vittnade om obeskrivlig
nedslagenhet.
Johnson fann jag liggande utsträckt till sin fulla
längd fram på backen, stirrande ned i den upprörda
virveln framför fartyget — och jag tänkte med fasa
på den suggestion Ulv Larsen hade givit honom.
Det föreföll troligt, att den skulle bära frukt. Jag
försökte åstadkomma ett avbrott i hans sjukliga
tankegång genom att kalla honom därifrån, men han
smålog sorgset och lydde mig ej.
Då jag vände tillbaka akterut, kom Leach emot mig.
»Jag vill be er om något, mr van Weyden», sade
han. »Om ni är nog lycklig att komma tillbaka till
San Francisco igen, vill ni då vara så snäll och ta rätt
på Matt McCarthy? Det ä’ min gamle far, ser ni.
Han bor på kullen bakom Mayfairs bageri — han har
en skomakare verkstad, som alla känna till, så ni
hittar säkert rätta vägen. Säg honom, att jag har fått
lära mig ångra alla bekymmer jag har gjort honom,
och allt annat orätt, som jag har gjort, och —■ och
så kan ni bara säga ett ’Gud välsigne er’ från mig.»
Jag nickade, men svarade: »Vi komma nog alla till-
baka till San Francisco, Leach, och då följas vi åt
och hälsa på Matt McCarthy.»
»Jag skulle gärna vilja tro det», svarade han och
kramade min hand, »men jag kan inte. Ulv Larsen
ska ta livet av mig, det vet jag —• och allt vad jag
hoppas är att han måtte göra det snart.»
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
