Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom stående vid ratten i det ursinniga ovädret,
sättande sin vilja emot stormens och trotsande dess
makt.
Jag slog våldsamt emot någonting, som jag antog
var relingen, drog efter andan, och mina lungor fingo
åter luft. Jag försökte resa mig upp, men slog hårdt
emot med huvudet och sjönk åter ned på händer och
knän. Vattnet hade sopat mig rakt under backen
och fram emot klysen. Då jag kravlade mig ut på
alla fyra, kom jag rakt på Thomas Mugridge, som låg
där i en hög och jämrade sig. Men här var ingen tid
att göra frågor. Jag måste hala över klyvaren för
att få fartyget att falla.
När jag kom ut på däck, såg det ut som om slutet
vore kommet. Rundt om hördes ett kraschande och
knakande i trä och stål och segelduk. Ghost höll på
att vridas sönder och slitas i stycken. Focken och
förtoppseglet hade tömts på vind vid manövern, och
då ingen fanns som skötte om bomskotet, sletos de i
trasor, medan den tunga bommen slog och splittrades
mellan relingarna. Luften var full med kringflygande
träsplint, lösslitna ändar och stag ringlade och väste
likt ormar, och ned genom allt detta störtade fockens
gaffel.
Spiran susade förbi mig på några tums avstånd,
och detta sporrade mig till handling. Måhända
valsituationen likväl icke alldeles hopplös. Jag kom ihåg
Ulv Larsens varning. Han hade väntat, att helvetet
skulle bryta löst, och nu hade det skett. Var var han?
Jag fick syn på honom, där han arbetade med
storskotet, halande in det med sina jättemuskler spända,
medan skonarens akter reste sig högt i luften och lians
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
