Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalt avtecknade sig mot det vita skummet, som yrde
förbi. Allt detta och ändå mera — en hel värld av
kaos och förstörelse — hade jag sett och hört och
erfarit under en tidrymd av möjligen femton sekunder.
Jag uppehöll mig icke med att se efter, vad det hade
blivit av den lilla båten, utan jag rusade genast till
klyvarens skot. Klyvaren hade nu börjat slå, den
fylldes delvis och tömdes igen under skarpa smällar,
men genom att taga ett avhåll med skotet och
anstränga hela min styrka för varje gång seglet slog,
fick jag det så småningom över till lovart. Detta
var någonting, som jag kunde, och jag gjorde mitt
bästa. Jag halade och drog tills blodet sprang fram i
alla mina fingerspetsar, och medan jag var sysselsatt
därmed, flögo både jagaren och stagseglet ur liken
med en åsklik skräll och förvandlades snart till ett
intet.
Jag halade och drog fortfarande och behöll för varje
gång vad jag vann genom att taga en krysstöm med
skotet, tills nästa slag gav mig mera. Så började
skotet gå lättare, och Ulv Larsen kom och halade in det
ensam, medan jag tog hem slacken.
»Gör fast!» kommenderade han. »Och kom!»
Då jag följde efter honom, lade jag märke till att
en viss ordning hade kommit till stånd, oaktat all
förstörelse. Ghost hade drejat bi. Ännu var fart}^get
arbetsdugligt och skötte sig väl. Ehuru de övriga
seglen hade gått, höllo klyvaren — backad åt lovart
— och det dikt bidevind halade storseglet ännu och
gjorde, att skonaren kunde stäva mot den ursinnigt
vräkande sjön.
Jag såg mig nu 0111 efter båten, medan Ulv Larsen .
20 z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
