- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
206

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt mål, och båten drev förtn oss på fyrtio fots avstånd
akterut.

»Det var båten numro fyra!» ropade Oofly-Oofty,
vars skarpa ögon hade läst numret på båten under
den enda sekund som den hade lyfts upp ur skummet,
där den låg med kölen uppåt.

Numro fyra var Hendersons båt, och med honom
hade således Holyoak och Williams — också en av de
vidtbefarna sjömännen — gått förlorade. Ty det
var intet tvivel om att de hade gått till botten. Men
båten fanns kvar, och Ulv Larsen gjorde ännu ett
oför-väget försök att bärga den. Jag hade just nyss
kommit ned på däck, och jag såg Horner och Kerfoot
förgäves protestera mot försöket.

»Jag skall, vid Gud, inte låta beröva mig min båt
av någon storm, 0x11 den också blåser rakt från
helvetet!» skrek Ulv Larsen. Fastän vi fyra stodo med
våra huvud tätt tillsammans för att kunna höra, ljöd
hans röst likväl svag och otydlig för våra öron, som
om den kommit från ett ofantligt avstånd.

»Mr van Weyden!» skrek han, och jag hörde det
ge-norn dånet som en viskning. »Sköt klyvaren där med
hjälp av Johnson och Oofty! Ni andra gå akterut till
storskotet! Raskt nu — eller också skall jag segla er
alla in i en annan värld! Begriper ni?»

Och när han så gav hårdt roder och Ghost började lova
upp, hade jägarna ingenting annat att göra än att lyda
och göra det bästa möjliga av risken. Huru stor denna
risk var, insåg jag fullkomligt, då jag ännu en gång låg
begravd under våldsamma störtsjöar och klängde mig
fast vid nagelbänken kring fockmasten. Men mina
fingrar sletos loss därifrån, och jag sopades ned mot

206

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free