Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas av alla de övriga. Mina knän veko sig, och jag
sjönk till golvet med återvunnet medvetande, men djupt
gripen av tanken på vad jag varit så nära att göra.
Det var med en känsla av tacksamhet jag ställde ifrån
mig bössan och smög mig tillbaka på däck.
Ingen hade lagt märke till min frånvaro. Båten
var nu tillräckligt nära för att visa sig vara större än
någon sälbåt och av annan konstruktion. Då vi
kommo varandra närmare, togos seglen in, årorna lades
upp och man väntade tydligen, att vi skulle dreja bi
och ta dem ombord.
Smoke, som nu hade gått ned på däck och stod
bredvid mig, började skratta på ett besynnerligt sätt.
Jag såg frågande på honom.
»Har man sett på fanken!» fnittrade han.
»Vad står på?» frågade jag.
Han skrattade om igen. »Ser ni inte därborta i
aktern, titta ned i båtens botten? Jag vill aldrig mer
lossa skott, om det inte ä’ en kvinna de ha med sig!»
Jag skärpte min blick, men jag var icke säker på
saken, förrän jag hörde samma utrop från andra håll.
I båten fanns fyra män, och dess femte passagerare
var otvivelaktigt en kvinna. Vi voro alla högst
intresserade utom Ulv Larsen, som tydligen var
förargad över att det icke var hans egen båt och de bägge
offren för hans elakhet, som vi råkat på.
Vi utförde de vanliga manövrerna för att komma
upp i vind. När detta var gjort, sänktes årorna åter
i vattnet och båten lades med några år tag långsides
med oss. Nu först såg jag tydligt »den femte» i
båten. Hon var insvept i en lång ulster, ty morgonen
var gråkall, och jag såg endast hennes ansikte och en
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
