Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastade en blick på den skeppsbrutna, men hon satt
tillbakalutad i länstolen med slutna ögon och såg
obeskrivligt trött ut. Jag betvivlade, att hon ens
hade hört ropet, och jag beslöt att hindra henne från
att bevittna det brutala uppträde, som jag visste
skulle bli en följd av desertörernas infångande. Hon
var trött. Det var mycket bra. Hon skulle nog
somna.
Hastiga kommandorop hördes från däck jämte ett
stampande av många fötter och ett slående i seglen,
då Ghost sköt upp i vind och över på andra bogen. Då
seglen fylldes på nytt och fartyget krängde, började
länstolen glida över kajutans golv, och jag skyndade
fram just i rätta ögonblicket för att hindra den
räddade damen från att falla.
Hennes ögon voro för tunga att kunna visa mer än
en skymt av sömnig förvåning, då hon förvirrad såg
upp på mig, och hon vacklade och stapplade, då jag
ledde henne till hennes hytt. Mugridge flinade mig
midt i ansiktet med menande uppsyn, då jag skickade
ut honom med den befallningen, att han skulle
återtaga sitt arbete i köket, och han hämnades genom att
underhålla jägarna med glödande skildringar av min
skicklighet som »kammarjungfru».
Hon lutade sig tungt emot mig och jag tror, att hon
hade fallit i sömn på vägen mellan länstolen och
hytten. Detta upptäckte jag, då hon nästan föll handlöst
ned på bädden vid en av skonarens plötsliga
krängningar. Hon vaknade, smålog sömnigt och somnade
0111 igen — och jag lämnade henne sovande mellan ett
par filtar och med huvudet vilande på en kudde, som
jag hade tagit från Ulv Larsens koj.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
