Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kunde knappt tro mina öron. Vad kom åt
honom?
»Går ni in på det?» frågade han otåligt.
»Jag går in på det», svarade jag.
Han räckte mig sin hand, och medan jag tryckte
den, kunde jag ha svurit på, att jag såg en gäckande
djävul lysa fram för en sekund i hans ögon.
Vi gingo tvärs över halvdäcket och ned i lä. Båten
var nu helt nära och i en förtvivlad belägenhet.
Johnson styrde och Iveach öste. Vi vunno på dem ungefär
två fot mot en. Ulv Ivarsen gav Louis en vink att
hålla av helt obetydligt, och vi vräkte oss fram i bredd
med båten knappt tjugu fot till lovart. Ghost tog bort
vinden från den. Spriseglet slog och båten reste
sig på rät köl, vilket förmådde de bägge männen att
raskt ändra ställning. Båten miste farten, och när
vi lyftes upp på en väldig brottsjö, gled den ned i
vågdalen där framför.
Just då sågo Leach och Johnson upp till sina
kamrater, som voro samlade utmed relingen midskepps. De
hälsades av ingen. I kamraternas ögon voro de
dödens säkra byte; mellan dem låg den klyfta, som
skiljer de levande från de döda.
I nästa ögonblick befunno de sig midt för halvdäck,
och där stod Ulv Larsen och jag. Nu voro vi på väg
ned i vågdalen, ocil de lyftes mot höjden. Johnson
såg på mig, och jag lade märke till att hans ansikte
var avtärt och härjat. Jag viftade åt honom med
handen, och han besvarade min hälsning, men med
tydlig hopplöshet och förtvivlan. Det var som om
han ville säga mig farväl för alltid. Jag kunde icke
möta Leach’s blick, emedan han oawändt såg på Ulv
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
