Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båten styra 111 i de väldiga vitskummade
vattenmassorna, mista farten ocli kastas tillbaka som en kork.
Johnson var en ypperlig sjöman, och han kände
lika väl till skötseln av småbåtar som av stora fartyg.
Efter halvannan timmes förlopp var han nästan
långsides med oss, strök förbi vår akter med ett slag
utåt och skulle ofelbart nå oss då han vände nästa gång.
»Jaså, ni har ändrat tankar nu?» hörde jag Ulv
Lar-sen mumla halvt för sig själv och halvt till dem, som
om de kunde höra honom. »Ni vill ombord nu, vad?
Nå, så håll på med det. —• Hårdt upp med rodret
därborta!» ropade han till Oofty-Oofty, som under tiden
hade avlöst Louis vid ratten.
Det ena kommandoordet följde tätt på det andra.
Då skonaren föll av, firades skoten ut. Och nu ilade
vi framåt rätt undan vinden medan Johnson med
oerhörd risk firade ut sitt skot och skar vår kurs på
hundra fots avstånd. Ulv Larsen skrattade högt
och vinkade åt dem att följa efter. Det var tydligen
hans avsikt att gäckas med dem — jag antog, att han
ville ge dem en läxa i stället för stryk. Men det var
en farlig läxa, ty den bräckliga farkosten var varje
ögonblick i fara att kantra.
Johnson avpassade raskt sina slag och följde efter
oss. Han hade icke annat val. Döden lurade
överallt, och det var endast en tidsfråga när någon av de
många väldiga brottsjöarna skulle vräka sig över
båten, kantra den och gå vidare.
»Det ä’ dödsfruktan som regerar deras sinnen»,
mumlade Louis tätt invid mitt öra, då jag var på väg
för över för att se till, att jagaren och slagseglet blevo
intagna.
225
Varg-Larsen. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
