Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vände mig bort med förakt och gick akterut.
»Bäst att ni tar in de där toppseglen, mr van
Weyden», sade Ulv Larsen, då jag kom upp på halvdäcket.
Jag kände mig lugnad vad de bägge i båten
beträffade. Det var tydligt att han icke ville avlägsna sig
för långt från dem. Jag fick nytt hopp vid denna
tanke och utförde raskt den order jag fått. Och jag
hann knappast öppna munnen för att ge de nödiga
befallningarna, förrän besättningen dels rusade fram till
fall och nedhalare och dels skyndade till väders. Ulv
Larsen gav med ett bistert leende akt på deras
beredvillighet.
Vi fortsatte emellertid vår kurs, och när båten var
flera mil akter om oss, drejade vi bi och väntade. Allas
blickar riktades mot den annalkande båten. Även
Ulv Larsens, men han var den ende ombord, som visade
ett orubbligt lugn. Till och med Louis, som stirrade
stelt utåt vattnet, förmådde icke helt och hållet
bemästra sin uppsyn.
Och båten kom närmare och närmare, den sköt
genom det sjudande gröna elementet som ett levande
ting, den lyftes och drevs och kastades över väldiga
brottsjöar eller försvann bakom dem, för att ånyo
komma i sikte och skjuta uppåt. Det föreföll
omöjligt, att den icke skulle gå under, men vid varje
svindlande ansats utförde den det omöjliga. En regnskur
drog förbi, och ur det nedströmmande vattnet dök
båten fram, nästan alldeles invid oss.
»Hårdt upp med rodret därborta!» skrek Ulv Larsen
och tog ett språng bort till ratten, som han själv vred
om.
Återigen rusade Ghost i väg för förlig vind, och under
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
