Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes uppträdande vid bordet hade en ganska
lustig verkan. Jägarna blevo tysta som ostron.
Endast Jock Horner och Smoke läto sig icke bekomma,
de betraktade henne då och då i smyg och deltogo
till och med i samtalet. De andra f}^ra höllo envist
sina ögon riktade mot tallriken och tuggade ihärdigt
och med allvarlig precision, medan deras öron rörde
sig i takt med tuggverktygen, alldeles som
djuröron.
Ulv Larsen hade i början mycket litet att säga, han
endast svarade då han blev tilltalad. Icke för att han
var förlägen. Långt därifrån. Men denna kvinna
var en helt ny typ för honom, hon tillhörde en art,
som han aldrig förut hade studerat, och han var nyfiken.
Han betraktade henne så oavvändt, att hans blick
nästan aldrig vändes från hennes ansikte, om icke för
att ge akt på någon rörelse, som hon gjorde med
händer eller axlar. Även jag studerade henne, och ehuru
det var jag som underhöll samtalet, vet jag att jag var
en smula generad, icke fullt behärskad. Han var
däremot fullkomligt obesvärad, han ägde ett ytterligt
självförtroende, som ingenting förmådde rubba, och
han kände lika litet någon förlägenhet inför en kvinna,
som han räddes för storm och strid.
»Och hur snart komma vi till Yokohama?» frågade
hon, i det hon vände sig emot honom och såg honom
rakt i ögonen.
Där var den nu, den direkta frågan.
Tuggmaski-nerna slutade upp att arbeta, öronen upphörde att
röra sig, och fastän ögonen fortfarande voro fastnitade
vid tallrikarna, lyssnade varenda man med girig
nyfikenhet efter svaret.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
