Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Där hör ni auktoritetens utlåtande», sade Ulv
Lar-sen skrattande.
Jag böjde på huvudet, och hon teg med betänksam
min.
»Inte för att han just är någonting att tala om nu»
fortsatte Ulv Larsen, »men nog har han själv undergått
en märkvärdig förbättring. Ni skulle ha sett honom,
när han kom ombord! Ett mera ömkligt och
eländigt exemplar av människosläktet kan man knappt
tänka sig. Har jag inte rätt, Kerfoot?»
Då denna direkta fråga riktades till Kerfoot, spratt
han till förskräckt och tappade kniven i golvet, men
han lyckades likväl grymta fram ett jakande svar.
»Men han har utvecklat sig under det att han har
diskat och skalat potatis, eller vad, Kerfoot?»
En ny grymtning från den värde tilltalade.
»Och se på honom nu! Han är visserligen inte vad
man kallar muskulös, men han har ändå muskler,
och det kunde man allts inte påstå 0111 honom, när
han kom ombord. Han kan nu stå på egna ben också.
Ni kan nog inte tänka er det, när ni nu ser på honom,
men i början kunde han det inte alls.»
Jägarna fnittrade i tysthet, men hon såg på mig
med ögonen fulla av medkänsla, och denna blick var
en rik ersättning för Ulv Larsens elakhet. Det var
verkligen så längesedan jag hade varit föremål för
någon sympati, att jag kände mig helt vek till sinnes,
och från och med denna stund blev jag med glädje
hennes villige slav. Men jag kände en djup harm mot
Ulv Larsen. Han hade retat mig genom sina
stickord, utmanat själva den manlighet, som han ville
påstå sig ha väckt till liv hos mig.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
