- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
251

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

invände hon. »Det finns någonting som heter
moraliskt mod, och moraliskt mod visar man aldrig utan
effekt!»

»Aha!» sade jag småleende. »Ni tillråder mig att
varken döda honom eller mig själv, utan låta honom
döda mig.» Jag lyfte avvärjande min hand, då hon
öppnade sina läppar för att svara. »Moraliskt mod
är en värdelös egenskap i denna lilla flytande värld.
Iveach —• en av de bägge, som blevo mördade —• ägde
moraliskt mod i ovanligt hög grad. Och så var det
även med den andre, Johnson. Och det tjänade dem
inte allenast till ingenting alls, det vållade deras
undergång. Så skulle det också ha gått mig, om jag hade
visat det moraliska mod jag möjligen ägde. Ni måste
lära er inse, miss Brewster — inse det klart och
tydligt — att Ulv Larsen är ett monstrum. Han är
fullkomligt utan samvete. Ingenting är heligt för
honom, och det finns ingenting så gräsligt, att han inte
kan tillåta sig det. En nyck av honom gjorde först och
främst att jag blev kvarhållen här ombord. Och det
är en nyck av honom, att jag ännu finns i livet. Jag
gör ingenting, jag kan inte göra någonting, därför att
jag är slav under detta monstrum, så som ni nu också
är det — därför att jag vill leva, så som ni också vill det

— därför att jag inte kan strida och besegra honom,
alldeles som ni inte heller kan göra det.»

Hon väntade tydligen, att jag skulle fortsätta.

»Vad återstår mig då? Jag har den svages roll på
min del. Jag förblir tyst och lider min nesa, så som
ni måste förbli tyst och lida på samma sätt. Och
det är klokt. Det är det bästa vi kunna göra, om vi
vilja behålla livet. Man kan strida utan att vara

251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free