Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträden, som förekomma här ombord. Därigenom
blir det lättare för er att fullfölja er roll.»
»Det vill säga, att jag skulle ljuga», sade hon med
fast och upprorisk ton, »ljuga både i tal och gärning?»
Ulv Larsen hade nu skilts från Latimer och var på
väg till oss. Jag var nästan utom mig.
»Å, var så innerligt god och försök att förstå mig
rätt!» bönföll jag brådskande med sänkt röst. »All er
föregående erfarenhet av människorna och tingen är
utan allt värde här. Ni måste börja 0111 på nytt.
Jag vet —■ jag förstår mycket väl — att ni bland annat
har varit van att inverka på människor med edra ögon,
genom att så att säga låta ert moraliska mod lysa fram
ur dem. Ni har redan inverkat på mig på detta sätt
•— inverkat befallande. Men försök det inte med Ulv
Larsen! Lika gärna kunde ni bjuda till att behärska
ett lejon, och han skulle endast göra narr av er. Han
skulle . . . Det har alltid utgjort min stolthet, att jag
upptäckte honom», tilläde jag, hastigt bytande 0111
samtalsämne, då Ulv Larsen steg uppför avsatsen och
kom fram till oss. »Alla förläggare voro rädda för
honom och ville inte veta av honom. Men jag visste
bättre än så, och hans snille och mitt omdöme
rättfärdigades genom hans ypperliga bit ’Smedjan’.»
»Och det var ändå bara ett tidningspoem», inföll
hon livligt.
»Det råkade komma till världen i en tidning»,
förklarade jag, »men det var inte av den orsaken, att
tidskriftsutgivarna förut hade blivit nekade att få se
på det. — Vi tala om Harris», sade jag till Ulv
Larsen.
»Aha! Ja visst — jag kommer ihåg ’Smedjan’»,
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
