Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJTJGUTREDJE KAPITLET.
Gynnande vindar, som blåste jämnt och stadigt,
drevo Ghost norrut och in bland sälflocken. Vi råkade
på den, då vi hunnit väl upp till fyrtiofjärde
parellell-cirkeln, på ett vildt och stormigt område, där vinden
ständigt härjade bland dimmorna. Under flera
dagar kunde det hända, att vi aldrig sågo en skymt av
solen eller kunde göra någon observation. Men så
sopade vinden undan dimmorna, vi sågo vågorna krusa
sig och glittra, och vi togo reda på var vi befunno oss.
Sedan hade vi kanske en klar dag efteråt, kanske också
tre eller fyra, men så sänkte sig dimman över oss igen,
synbarligen tjockare än någonsin.
Jakten var farlig under dessa förhållanden.
Båtarna firades likväl ned dag efter dag, uppslukades
av det gråa dunklet och syntes icke vidare till före
nattens inbrott, ofta till och med icke förrän långt,
efter den tiden, då de kommo smygande likt kräldjur,
en och en, ur den gråa tjockan. Wainwright —
jägaren, som Ulv Larsen hade stulit med hans båt och dess
folk — begagnade sig av dimman och rymde. Han
försvann en morgon i det gråa dunklet med sina bägge
män, och vi sågo dem aldrig mer. Men det dröjde
icke många dagar förrän vi fingo veta att de hade gått
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
