- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
256

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från den ena skonaren till den andra och slutligen
funnit sin egen.

Detta var just vad jag hade beslutat mig för, men
något tillfälle därtill erbjöd sig aldrig. Det hörde icke
till styrmannens befattning att följa med ut i båtarna,
och ehuru jag försökte manövrera för saken så slugt
som möjligt, kunde jag aldrig förmå Ulv Larsen att
bevilja mig detta privilegium. Hade han gjort det,
skulle jag på något sätt ha lagat så, att Maud
Brewster kommit med. Som det nu var, nalkades
situationen ett stadium, som ej kunde annat än inge mig
fruktan. Jag ryggade ofrivilligt tillbaka för varje
tanke därpå, och likväl plågade mig dessa tankar
oupphörligt likt en mara.

Jag hade under min tid läst åtskilliga sjöromaner, vari
den ensamma kvinnan midt ibland en skeppslast män
givet förekom, men nu lärde jag mig inse, att jag aldrig
hade uppfattat den djupare betydelsen av en dylik
situation — vilken författarna ständigt idisslade och
exploaterade. Här var jag nu emellertid midt uppe i
samma historia. Och för att situationen skulle vara
så betydelsefull som möjligt behövdes icke mer än att
kvinnan just skulle vara Maud Brewster, vilken nu
personligen tjusade mig lika mycket, som hon redan
länge förut hade tjusat mig genom vad hon skrev.

Man kan inte tänka sig någon, som mindre passade
för sin nuvarande omgivning än hon. Maud
Brewster var en fin och eterisk varelse, smärt och smidig,
lätt och behaglig i sina rörelser. Jag kunde aldrig
få för mig att hon gick, eller åtminstone icke att hon
gick som andra vanliga dödliga. Hon var så ytterligt
mjuk och smidig, och hon rörde sig med en viss obe-

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free