Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middag hade det blåst upp till styv bris och hög sjö,
men under förmiddagen hade vinden mojnat, så att
det nu var en möjlighet att fira ned båtarna och
företaga en eftermiddagsjakt. Och man kunde vänta
ett godt resultat. Ända sedan daggryningen hade vi
knappast sett till några sälar, men nu hade vi kommit
midt in i stimmet.
Röken från ångaren var ännu flera mil akter om oss,
men den närmade sig raskt, medan vi firade ned
båtarna, som sedan spriddes och styrde kurs norrut över
oceanen. Gång efter annan sågo vi ett av seglen
sänkas, varefter skott på skott knallade, och så sattes
seglet upp på nytt. Det var mycket godt om säl,
vinden dog bort, allting lovade en riklig fångst. Då
vi skulle intaga vårt reglementerade läge i
förhållande till den sista läbåten, funno vi vattenytan rent
av mattbelagd med sovande sälar. Där fanns sälar
rundt omkring oss, tätare än jag någonsin hade sett
förut — två eller tre eller hela hopar tillsammans,
liggande utsträckta i hela sin längd på vattenytan och
sovande i god ro som en massa hundvalpar.
Röken kom allt närmare och ångaren dök upp allt
tydligare. Det var Macedonia. Jag läste namnet
genom kikaren, då båten gick förbi en knapp mil
styrbord om oss. Ulv Larsen kastade ursinniga blickar
efter fartyget. Maud Brewster såg nyfiken ut.
»Nå, vad blev det av bråket, som ni var så säker på,
kapten Larsen?» sade hon gladt.
Han såg på henne och fick en road min, som för ett
ögonblick mildrade hans förargade uppsyn.
»Vad väntade ni? Att de skulle komma ombord
och skära halsen av oss?»
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
