Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
»Ni har varit på däck, mr van Weyden», sade Ulv
Larsen följande morgon vid frukostbordet. »Hur
ser det ut däruppe?»
»IClart nog», svarade jag med en blick på solskenet,
som strömmade ned i den öppna trappgången. »God,
västlig vind, som lovar att friska i, såvida Louis’
förutsägelse slår in.»
Han nickade belåtet. »Några tecken till dimma?»
»Tjocka bankar i norr och nordväst.»
Han nickade återigen och såg ännu mera belåten
ut än förut.
»Och Macedonia?»
»Syns inte till», svarade jag.
Och jag kunde ha svurit på att han såg nedslagen ut
vid denna underrättelse, men varför den skulle
innebära en missräkning, det kunde jag omöjligt förstå.
Jag skulle snart få veta det. »Rök, ohoj!» ljöd det
från däck, och hans ansikte klarnade på nytt.
»Bra!» utropade han och lämnade genast bordet
för att gå upp på däck och till mellandäck, där jägarna
höllo på att intaga sin första måltid efter förvisningen.
Maud Brewster och jag rörde knappast maten; vi
betraktade varandra i stället under ängslig tystnad,
medan vi lyssnade till Ulv Larsens stämma, som tyd-
273
Varg-Larsen 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
