Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma uppträden, som hade plågat mig så mycket
under mina första veckor ombord på Ghost.
»Vore det inte bättre att ni ginge för över, till
exempel genom kappen till mellandäck, tills alltsammans
är över», föreslog jag.
Hon skakade på huvudet och såg på mig med
ömklig uppsyn. Rädd var hon icke, men ytterligt
förfärad över den mänskliga djuriskhet, som här gav sig
luft.
»Ni förstår väl, att vilken del jag än tar i vad som
försiggår och kommer att försiggå, är jag tvungen
därtill — såvida ni och jag någonsin skola komma
ur denna svåra belägenhet med livet.» Jag
begagnade tillfället att säga henne detta. »Men det är
inte behagligt —• för mig», tilläde jag.
»Jag förstår», viskade hon med svag, knappt
hörbar röst, och jag såg på hennes ögon, att hon gjorde
det.
Bullret nere i kajutan dog snart bort. Så kom Ulv
Larsen ensam upp på däck. Han var en smula röd
under solbrännan, med detta var det enda tecknet till
att han hade varit i strid.
»Skicka de där bägge männen akterut, mr van
Weyden», sade han.
Jag lydde, och efter ett par minuter stodo de inför
honom.
»Hissa upp er båt», sade han till dem. »Er jägare
har bestämt sig för att stanna ombord här en tid, och
han vill inte att båten skall ligga och slå emot
fartyget. — Hissa upp båten, sa’ jag!» upprepade han, då
de tvekade att efterkomma hans befallning. Den
gången var hans ton skarpare.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
