Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som nu var oss helt nära. »Det är Horners och
Smokes verk. Jag sa’ dem ändå, att det var levande
vi behövde, och inte döda. Men nöjet att skjuta för
att träffa är mycket frestande, då man väl har lärt
sig att hantera skjutvapen. Har ni erfarit det, mr
van Weyden?»
Jag skakade på huvudet och betraktade deras verk.
Det hade sannerligen alltigenom varit blodigt, ty de
hade efteråt förenat sig med våra andra tre båtar
under attacken mot de bägge återstående av fiendens.
Macedonias tredje båt följde efter på släp, redlöst
krängande bland vågorna och med spriseglet
fladdrande för vinden. Jägaren och roddaren lågo bägge
i en hög på båtens botten, men båtstyraren låg tvärs
över relingen, till hälften utanför densamma, med
armarna släpande i vattnet och huvudet slängande än
åt den ena sidan och än åt den andra.
»Se inte ditåt, miss Brewster — se inte dit», hade
jag bönfallit, och jag var glad att hon följde
uppmaningen och blev besparad den hemska synen.
»Styr midt in i flocken, mr van Weyden»,
kommenderade Ulv Larsen.
Då vi kommo närmare, upphörde skjutandet, och
vi sågo att striden var över. De återstående bägge
båtarna hade tagits till fånga av våra fem, och alla
sju väntade nu i en grupp att bli upptagna.
»Se ditåt!» utropade jag ovillkorligt och pekade åt
nordost.
Rökfläcken, som utvisade var Macedonia befann
sig, hade åter kommit till synes.
»Ja, jag har sett det», ljöd Ulv Larsens lugna svar.
Han mätte avståndet till dimbankarna och vände
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
