- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
302

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mössan och gick uppför trappan, medan jag följde
hans råd att gå till vila. Av något obekant skäl, eller
snarare på grund av någon hemlighetsfull ingivelse,
klädde jag icke av mig utan lade mig fullt klädd på
. min bädd. En stund låg jag och lyssnade till bullret
nere hos jägarna, medan jag grubblade över kärleken,
som fyllde min själ. Men min sömn på Ghost hade
blivit mera sund och naturlig, och snart dogo både
rop och sånger bort, mina ögon slöto sig och mitt
medvetande förlorade sig i slummerns halvdöda tillstånd.

Jag vet ej vad det var som väckte mig, men jag
fann mig plötsligt uppe ur bädden, klarvaken och med
hela min själ vibrerande av en så tydlig föreställning
om fara, som om den hade framkallats genom en
trumpetstöt. Jag kastade upp dörren. Kajutan var svagt
upplyst. Och jag såg Maud, min Maud, kämpande
och strävande att lösgöra sig ur Ulv Larsens krossande
famntag — jag såg hennes fåfänga strid, och hur hon
flämtande tryckte sin panna mot hans bröst för att
undgå honom. . . Allt detta uppfattade jag i en
blink, och i samma ögonblick störtade jag fram.

Jag slog honom med knytnäven i ansiktet, då han
höjde sitt huvud, men det var ett ömkligt litet slag.
Han uppgav ett vilddjurs rytande och gav mig en
knuff med sin ena hand. Det var endast en knuff,
en vrickning med handleden, men hans styrka var så
oerhörd, att jag slungades baklänges som från en
kastmaskin. Jag slog så häftigt emot dörren till hytten
där Mugridge förut hade bott, att dörrspegeln
splittrades. Med möda gjorde jag mig lös ur den
sönderslagna dörren och reste mig igen, utan att fråga efter
om jag hade fått några skador. Det enda jag kände

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free