Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina pulsar flögo som aldrig förr, men mitt raseri
steg på samma gång. Hon såg mig oförskräckt i
ögonen.
»För min skull!» sade hon bönfallande.
»Jag ville döda honom för er skull», utbrast jag
och försökte lösgöra min arm utan att göra henne illa.
»Tyst, tyst!» sade hon och lade sina fingrar lätt över
mina läppar. Jag kunde ha kysst dem, om jag vågat,
trots mitt ursinne — beröringen med dem var så ljuv,
så oändligt ljuv. »Å, var så snäll, var så snäll!» bad
hon, och hon avväpnade mig med dessa ord, så som
jag sedan skulle finna att hon alltid kunde göra.
Jag tog ett steg tillbaka, hon släppte min arm och
jag stack kniven i slidan. Jag såg på Ulv Larsen.
Han stod fortfarande med vänstra handen tryckt
mot sin panna och ögonen dolda. Han höll huvudet
nedböjt — tycktes ha blivit så underligt slak.
Kroppen ville sjunka ihop vid höfterna, hans väldiga
skuldror sänktes och krympte ihop framåt.
»Van Weyden!» ropade han strävt med en skymt av
rädsla i sin röst. »Van Weyden — var är ni?»
Jag såg på Maud. Hon nickade långsamt, men sade
ingenting.
»Här!» svarade jag och gick fram till honom. »Vad
vill ni?»
»Hjälp mig till en stol», sade han med samma hesa
och skrämda ton.
»Jag är sjuk, mycket sjuk, Hump», sade han, då
han släppte min stödjande hand och sjönk ned i en
stol.
Han lutade sig fram över bordet och gömde ansiktet
i händerna. Allt emellanåt vaggade han med huvudet
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
