Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sänktes på nytt. Jag släppte åran tillräckligt länge
för att kunna svepa filtarna om hennes fötter och dra
upp den översta till skydd för hennes ansikte. Ack
— hon var icke stark. Jag såg misströstande mot
sydväst och tänkte på de sexhundra mödosamma
mil, som lågo framför oss —• ja, om de nu icke hade
någonting värre än mödor och ansträngningar att
bjuda. En storm kunde ju blåsa upp vilken stund
som helst och bereda vår undergång. Och likväl
kände jag mig oförskräckt. Jag hade intet
förtroende till framtiden, hyste tvärtom de starkaste tvivel,
men jag kände ingen underström av fruktan. »Det
måste gå väl, det måste gå väl», upprepade jag om
och om igen för mig själv.
Vinden friskade i under eftermiddagen, sjön gick
hög, och det blev mycket prövosamt för både mig
och båten. Men de stora förråden av föda och
vatten satte båten i stånd att motstå hav och vind, och
jag höll ut så länge jag vågade. Sedan tog jag bort
spristången och halade ned fliken av seglet, varefter
vi seglade framåt under vad sjömännen kalla »ett
fårben».
Sent på eftermiddagen fick jag se ångbåtsrök vid
horisonten i lä, och jag visste, att det antingen måste
vara en rysk kryssare, eller också — vilket var ännu
troligare — var det Macedonia, som fortfarande
letade efter Ghost. Det hade icke varit solsken på hela
dagen, och det var bitande kallt. Då natten närmade
sig, blevo molnen mörkare och blåsten tilltog, så att
Maud och jag åto kvällsvard klädda i vantar, medan
jag fortfarande satt vid styret och tog en bit då och
då mellan vindstötarna.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
