- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
324

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som i sin oljerock, sina gummistövlar och sin sydväst
hölls alldeles torr, iitom i ansiktet och 0111 händerna.
En liten hårlock hade råkat komma fram under
mössan, och den var naturligtvis också våt. Hon bytte
ut mig vid ösningen allt emellanåt, kastade oförskräckt
ut vattnet och uthärdade stormen. Allting är
relativt. Det var egentligen endast vad man kallar en
frisk bris, men för oss, som stredo för livet i en
bräcklig farkost, var det sannerligen en storm.

Vi kämpade oss igenom den kalla och kulna dagen
med våra ansikten piskade av blåst och vita vågor
skummande omkring oss. Så kom natten, men ingen
av oss sov. Dagen kom, och blåsten piskade
fortfarande våra ansikten, medan vita vågor skummade
omkring oss. Jag höljde över henne med oljekläder
och en presenning. Hon var jämförelsevis torr, men
hon var stel av köld. Jag fruktade, att hon skulle
dö under natten, men dagen grydde ånyo, lika kall
och kulen, med samma molnhölj da himmel, samma
bitande blåst och samma skummande vågor.

Jag hade icke sovit på fyrtioåtta timmar. Jag var
våt och genomkyld ända intill märgen, kände mig
mera död än levande. Min kropp var alldeles styv
såväl av ansträngningen som av köld, och mina
värkande muskler vållade mig den svåraste tortyr, så
snart jag måste använda dem, och det måste jag göra
oupphörligt. Och under hela tiden drevos vi i väg
åt nordost, rakt bort från Japan och i riktning mot
det ödsliga Behrings hav.

Och likväl levde vi, och båten höll ut, och vinden
blåste utan att mojna. Mot aftonen den tredje
dagen tilltog den tvärtom i styrka. Fören sköljdes

324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free