Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt över av en vågkam, och vi fingo båten till
en fjärdedel fylld med vatten. Jag öste som en
vansinnig. Möjligheten att råka ut för en ny dylik
överskölj ning ökades betydligt därigenom, att vattnet
tyngde ned båten och berövade den nästan hela dess
förmåga att vaka. Och med en ny överskölj ning
skulle allt vara slut. Då jag hade fått båten läns,
var jag tvungen att ta bort presenningen från Maud
och breda ut den över för en. Och det var väl att
jag gjorde det, ty presenningen täckte drygt en
tredjedel av båten och tre gånger under de närmaste
timmarna drev den tillbaka vattenflödet, då stäven skar
under vatten.
Maud var i ett ömkansvärdt tillstånd. Hon satt
nedkrupen på båtens botten med blånade läppar, och
i det färglösa ansiktet lästes tydligt vilken pina hon
led. Men hennes ögon blickade likväl ständigt
modigt in i mina, och över hennes läppar kommo
ständigt modiga ord.
Den värsta blåsten måste ha rasat den natten, fastän
jag hade föga medvetande därom. Jag hade dukat
under för tröttheten och sov där jag satt i aktern. På
morgonen den fjärde dagen hade vinden mojnat till
ett stilla sus, böljorna lade sig och solen lyste över oss.
Å, denna välsignade sol! Hur vi badade våra
stackars stelnade leder i dess värme, hur vi levde upp på
.nytt liksom småkryp och maskar efter ett oväder!
Vi kunde nu åter småle mot varandra, säga
skämtsamma saker och betrakta vår belägenhet ur optimistisk
synpunkt. Och ändå var den, om möjligt, värre än
någonsin. Vi befunuo oss längre från Japan nu än
den natt då vi lämnade Ghost. Och jag kunde endast
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
